tisdag 6 februari 2007

Bolognese


Som frekvent bloggläsare har jag inte missat Lisa Matälskarens Bolognesetävling och här kommer mitt bidrag. Jag tycker att en riktig Bolognese ska smaka kött, grönsaker och kryddor i lagom proportioner.Tomatsmaken får inte dominera som den tenderar att göra i svenska hem.

Min hemlighet bakom det hela är således förstklassiga råvaror och en riktig fond.

"Medan snön yr utanför fönstret låtsas jag att jag är matmor i en liten Italiensk by. Jag har varit nere hos den lokala slaktaren och köpt ett kilo nötfärs och nu ska det vankas en Bolognese som heter duga. Jag skalar två stora morötter och två gula lökar, två mindre palsternackor blir det också och en bit rotselleri. Jag har gott om tid och jag vet att ju finare jag skär grönsakerna, desto godare blir såsen. Nu har grönsakerna vuxit till ett berg av små tärningar på tallriken och jag toppar med två likadant skurna vitlöksklyftor.

Medan spisen blir varm räknar jag ner 15 vitpeppar- och 15 svartpepparkorn i morteln och finfördelar dessa.

Spisen är varm och så också den stora gjutjärnsgrytan som gått i arv från generation till generation. Jag häller ner generöst med olivolja i den, närmare ¾ dl. Sedan fräser jag grönsakerna däri. De ska inte ta färg bara bli lite mjukare. Då tillsätter jag en knapp deciliter tomatpuré och låter det hela fräsa en stund.

Så är det dags för köttfärsen, en fjärdedel i taget så att grytan inte blir för kall. Jag kryddar med salt och pepparn och ett par smulade lagerblad. Eftersom jag är en modern husmor som inte dricker vin mitt i veckan tillsätter jag istället för vin ¾ dl lagrad Balsamico och sedan fyller jag på med het sky från min skygryta.

Nu får såsen koka i lugn och ro på svag värme, minst tre timmar. Jag tittar till den då och då och tillsätter mer sky vid behov.

Den uppmärksamme läsaren har nu upptäckt att matmor inte har någon pancetta i såsen. Då kan jag tala om att det har matmor hoppat över med flit för hon är inte förtjust i fläsk, inte i köttfärssås i alla fall, och att ta bacon gu´bevars, nej rökt kött är totalt uteslutet! Det ska smaka färskt kött om såsen.

När såsen kokat ungefär två timmar går jag ut i min lilla köksträdgård för att plocka lite örter . Jag väljer körvel och oregano, en rejäl knippa av varje, som jag hackar. Sen smakar jag av min sås. Lite mer salt och peppar behövs och en skvätt balsamico. Sen tillsätter jag örtkryddorna och river i en vitlöksklyfta. Därefter lämnar jag såsen ifred igen.

Efter sammanlagt tre timmar stänger jag av spisplattan och smakar av såsen ännu en gång. Jag är nöjd. Nu får såsen vila tills i eftermiddag när maken kommer från sitt arbete. Då kommer den förmodligen att vara ännu godare. Serveras kommer den då att göra tillsammans med nykokt spagetti och massor av riven parmesanost, Parmigiano Reggiano. Någon Grana Padana kommer inte innanför hemmets väggar."

Så, nu har matmor sagt sitt. Smaklig spis.

3 kommentarer:

Lisa sa...

Gudagott! Vilken beskrivning.

Anonym sa...

Och det tog dig så många timmar att du blev aldeles slut,då måste det vara gott ;-) Skulle ha ringt dig föresten men dåligt med pengar på nallen så jag hälsar här ist. Det blev lite sent med shoppingen,kram Hulda

juliana.persson sa...

Vilken underbar beskrivning. Så är det verkligen med matlagning. Som en liten fantasivärld. Jag älskar mat som tar så långt tid. I alla fall ibland..